I stora webbprojekt köper man mycket experthjälp från olika leverantörer och som köpare av konsult-tjänster får man uppleva en hel del kul, bland annat…. Från början är man i ett klart överläge där konsulten gör vad som helst för att man ska falla för just deras pryl. Sedan halkar makten sakta men säkert över i konsultens nävar och där sitter man som ett spån och väntar på en försenad leverans.

Sedan en dag kommer då äntligen rapporten/prylen/lösningen/whatever och man ska få den presenterad för sig. Här är den: Sanningens minut! Man bullar upp med projektor, kaffe och fikabröd. Tjenandet och hur-är-lägandet drar igång och smörjer de sociala kugghjulen. Allt för att skapa ett mysigt, kanelbulledoftande samförstånd.

En konsult – vi kan kalla honom Melker – tar till orda. Vi lyssnar förväntansfullt som små barn och tittar lystet på hans medhavda PowerPoint som är späckad av flashiga features.

Melker svamlar inledningsvis och trovärdigheten får sig en törn. Han är i gungning. En av oss spär omedvetet på hans nervositet genom att rynka pannan och anteckna planlöst i blocket. Den andra fingrar på sin mobiltelefon i kavajfickan. Melker börjar svettas och läser sin Powerpoint ordagrant. När Melker läst 5 sidor ordagrant börjar vi få nog.

- Melker, kan du berätta något mer än det som står i din presentation. Vi kan läsa.

- Öhh, asså, jaag, asså, jaa, det kan jag ju, så klart, stammar Melker fram.

Sedan fortsätter Melker att läsa ordagrant – men nu med högre röst. Han skriker ut orden och spottet prickar våra skrivblock. Vi får fortfarande inte veta något mer än det vi kan läsa oss till. Men nu har vi en skrikande konsult.

Sensmoral:
När du får betalt för att vara expert ska du veta mer än de som betalar för din expertis.