Ibland ser man inte deltagarna för alla bokningar

När man jobbar i ett stort webbprojekt får man betala ett högt pris. T.ex. så tar ens kalender kontrollen över ens liv. Dessutom blir man tjock eftersom man bara hinner äta snabbmat och aldrig träna. Man har heller inget annat att prata med sina vänner om, än ett stort webbprojekt! (Eller, de vänner man har kvar. redanm.) (Vi försöker att kalla detta engagemang – det ska visst vara fint) (ingen av våra (fd) vänner tror oss)

Nåväl – den enda träning man får är när man springer till möten hos konsulterna. Häromdagen var det bråttom värre. Först ett internt möte som drog ut på tiden (= ingen lunch), sedan kasta på sig kappa och halsduk, snappa åt sig en banan på vägen. Svara i telefon i hissen på väg ner, mula i sig bananen. Springa genom receptionen och missa att konsulten man ska träffa snällt sitter och väntar, ut genom dörren, kappan fladdrande med bananen halväten famlar man efter telefonen igen. SEX!!! missade samtal, varav tre från receptionen som vill att jag ska hämta min besökare och tre från min kollega som försöker hindra mig från att springa iväg – från mitt möte!

Sensmoral: Man behöver inte alltid springa till möten – man kan springa ifrån dem också!

(Förlåt, Jonas!)

Modell eller verklighet?

Idag har vi gjort en av alla dessa fylleriövningar (som man gör i stora webbprojekt). Vi fick ett Excel-ark via e-post. I detta ark skulle man fylla i olika värden för att beräkna användarnytta. Efter att sanningsenligt fyllt i alla efterfrågade värden kom vi fram till den summa som staden sparar varje år tack vare den nya webbplatsens utmärkta funktionalitet.

Grattis alla stockholmare!

Nya stockholm.se ska, enligt beräkningsmodellen, spara er drygt 109 000 000 skattekronor/år. Nästa år bygger vi er en webbplats helt i guld.

(För er trygghet kommer vi att göra en riktig analys, med riktiga analytiker, med riktiga anpassade beräkningsmodeller. Vi har heller inget guld och ska heller inget köpa för era skattepengar.)

Sensmoral: Excel is excellent

Alla våra ambassadörer

Igår var det nätverksträff för Stockholms stads informationsansvariga och stadsdirektören Irene Svenonius inledde med att redogöra för stadens främsta styrdokument; Vision 2030 – En huvudstad i världsklass. Visionen ska ta ut riktningen för stadens utveckling de närmsta 23 åren och ska prägla alla stadens verksamheter.

Dagen ägnades också åt att diskutera innehållet i budskapet ”Stockholm – the capital of Scandinavia” Budskapet ”the capital of” får används av alla kommuner i Stockholm Business Alliance, från Gävle i norr till Oxelösund i söder. Budskapet innefattar tre byggstenar; ”Stockholm the central, business and culture Capital of Scandinavia”.

- Central: Stockholm är den central knytpunkten i Skandinavien
- Business: Stockholm är den ekonomiska huvudstaden. Sveriges totala BNP överstiger samtliga skandinaviska länder med 38%*.
- Culture: Stockholm är den mest tongivande staden när det gäller kultur. Svensk musik och design är världskänd och staden har flest konstgallerier, museér etc i skandinavien.

En av våra interna utmaningar i närtid är att sprida budskapet och få alla våra 49.000 anställda att bli goda ambassadörer.

Sensmoral: ”Stockholm.se – En webbplats i världsklass, 2008″

*Eurostat 2006

Ett strukturförslag och tre förvaltningar

I stora webbprojekt händer det att man inte hinner blogga så mycket. Nåväl, vi är tillbaka.
Sedan sist har vi stoppat in ytterliggare tre förvaltningar i stockholm.se – välkomna Stadsrevisionen, Kyrkogårdsförvaltningen och Brandförsvaret!
Nu är det bara två förvaltningar kvar, sen är samlingen komplett.

Förutom den nya strukturen har vi också genomfört ett antal workshoppar med referensgrupperna, tagit fram ett embryo till kommunkationsplan, besökt e-centret i Vällingby, resonerat med FunkaNU, sänt webb-tv från kommunfullmäktiges budgetdebatt samt föreläst om intranätet på Sundsvall42. 

Utöver det har vi jobbat fram lite sköna arbetsmetoder för att jobba om innehållet på sajten och imorgon ska ta fram ett nytt verktyg för nyhetsrapportering.

Vi äter förstås inget annat än fullkornsbröd med havregrynsgröt, varje morgon.
Klart slut. Bloggen är akut.

Här ser ni strukturförslaget.

Det är inte alltid man har oceaner av tid

Som  ni vet, vi har ett stort webbprojekt (näe, ere sant? redanm) och igår presenterades en kortkortkortkortkort-version av konceptet för stadens informationschefer. Allt gick på 6 minuter blankt och för att hålla en hög effektivitetsnivå var powerpointen välkryddad med ögongodis.
Presentationen togs emot positivt och det tackar och bockar vi för. Projektet känner sig nu välförankrat, lite som ett hangarfartyg i atlanden, men rusar framåt för full maskin.

Sensmoral: Alla sitter vi samma båt, tuuut tuuut!

Inga blommor utanför ramen

I stora webbprojekt stöter man ofta på kreatörer inom den egna organisationen. Deras argument kan vara mer eller mindre genomtänkta och underbyggda. Alltsom oftast låter det så här: Ja, jag vet att vi har en gemensam (läs beslutad, fastlagen, lagstadgad) grafisk profil, men vår verksamhet är speciell…. ja, det dessa kreatörer vill är att använda den grafiska profilen men med en twist eller också vill de inte använda den alls. T.ex. modifieras stadens logotyp, den stackars S:t Erik förvrids och vänds, dras ut och tänjs eller dekoreras intill oigenkännlighet.

Tänk IKEA – tänk på deras grafiska profil. Tvekar du någonsin på om IKEA är avsändare? Har du sett ett IKEA-varuhus med en logotyp i comic sans och med en katalog skapad i Word Art och med clip-art-bilder? Eller ett IKEA-varuhus utan IKEA-möbler, eftersom varuhuschefen tycker bättre om möbler från Mio? Helknas, eller hur?

Sensmoral: Alla blommor ska få blomma, men om de sticker ut ur ramen så klipper vi av dem.

Houston – vi kör så det ryker!

Här kommer veckans första blogginlägg och idag är det fredag. Det har det inte varit hela veckan… Vi har tagit stora kliv framåt i projektet och det börjar kännas i knäna.

Måndag
Två nya förvaltningar ska ev. införlivas i familjen stockholm.se. De tar beslut inom några dagar. Välkomna säger vi!

Tisdag
Styrgruppen får sin första presentation av hela konceptet för den nya webbplatsen. Mottagandet var positivt.
Projektets kommunikationsplan börjas skissas upp tillsammans med en kommunikationsbyrå. En kort, intensiv brainstorm som öppnade de kreativa slussportarna.

Onsdag
Avstämning mellan projektledarna om tidplan och resurser, himmel och helvete, livet och döden. Allt går enligt plan. Dagen avslutades med ett möte om implementation av nya webbstrategin.

Torsdag
Drar upp riktlinjer för arbetet med innehåll på den nya sajten tillsammans med webbskribentkonsulten. Hittar fram till arbetsformer och försöker komma fram till hur vi ska kunna göra oss av med hälften av informationen på webbplatsen. Kommer överens om att återvinna det som går. Stockholm.se i kampen mot klimatförändringarna.

Fredag
Styrgruppen träffas igen för att ta beslut angående konceptet. Får en visning av den nya designen av projektets AD. Diskuterar frågor om tillgänglighet. Johannes får migrän och mötet avslutas med att han får healing av formgivaren. (Alltså – han fick inte migrän av designen, formen var det absolut inget fel på.) Vi bloggar.

Summa, vecka 37:
Johannes – 126 inkomna mail (reklam och prenumerationer borträknade), 55 skickade mail. 54 besvarade telefonsamtal, 25 missade.
Pernilla – 111 inkomna mail (reklam och prenumerationer borträknade), 64 skickade mail. 60 besvarade telefonsamtal, 30 missade.
Martin: - statistiskt omätbart

Förfrågningar om studiebesök som vi inte kan ta emot: 5
Krämare: 7 Säljare: 10
Inköp: 1

Sensmoral: När mötena duggar tätt, då är det inte lätt (att svara i telefon)

Idag, igår och imorgon med stockholm.se

Vi fick igår första tillfället att för webborganisationen presentera projektets konceptbeskrivning. Konceptbeskrivningen är koncentratet av alla idéer som den kommande utvecklingen är tänkt att realisera. Det var en omtumlande upplevelse att presentera resultatet för drygt 40 webbredaktörer från stadens alla förvaltningar. Vi själva fick ju det hela presenterat för oss för en dryg vecka sedan och har hunnit vänja oss vid alla idéer om funktioner, utseende och tankegångar på och om den nya webbplatsen.

Efter presentationen var det tyst. Ni kan tänka er hur darrig den lilla stunden är. Fiasko eller succé? Sedan kom några spridda frågor om detaljer och några användbara tips som vi ska ta med oss in i det fortsatta arbetet. Men det kom inte upp så många synpunkter på förslaget under sittande möte. Det roliga är att flera redaktörer ringt dagarna efter och varit väldigt positiva till den framtida webben. Sånt värmer projektledarhjärtan.

Idag fick vi första utkastet på den kommande ämnesstrukturen. Alla stadens verksamheter ska rymmas inom sex ämneskategorier, det ni! Vi fick också se fler exempel på hur undersidor ska kunna se ut och fungera. Det ser mycket lovande ut.

Sensmoral: Uppåt, framåt!

Bloggen flyttar ut på stan

Eftersom det är fredag eftermiddag så tänkte vi flytta ut bloggandet från Stadshuset ut på stan för att testa möjligheterna att uppleva gratis trådlösa nätverk.

Vi tar sikte på ett ställe på Norrmalmstorg där det, enligt SkypeZones webbplats, ska bjudas på gratis SkypeZones. Vi slår oss ner med kaffe och stora ambitioner och ”aktiverar radion” (skitbegrepp??). Datorn söker och hittar 20 trådlösa nätverk i närheten, varav ett flertal är gratis, dock syns inte röken av SkypeZones.

Vi väljer att försöka oss på att logga in på Telias hotspot som kan användas gratis fram till 30/9. Vi registrerar oss som användare. Inget funkar. Datorn hänger sig. Vi startar om och registrerar en annan användare, eftersom det inte finns någon möjlighet att logga in med de uppgifter vi redan har. Lyckas till slut komma in på Telias webbplats, men det går segt på gränsen till nervsammanbrott. I ett sista desperat försök klickar vi på ”Telia Homerun” (det kostar 1 kr/min!!!!!!) och möts av ”Exception error”.

Detta inlägg har skrivits i Word.

Vi kan konstatera att staden har många trådlösa (ej fungerande) nätverk. Gratis.

Närradion – ändå så långt borta

Vi har ju inte bara ett stort webbprojekt att sköta, vi ansvarar även för att trycka på den stora knappen så att alla kan höra Kommunfullmäktiges debatter via närradion. Eftersom logiken med vem som är ansvarig för vilken del inte är helt uppenbar blev vi helt plötsligt ansvariga för hela klabbet. Micar, mixerbord, sändare och en jättelik kabelsnodd i en enda härlig symfoni. Utrustningen köptes in ungefär samtidigt som kvinnor fick rösträtt och har faktiskt fungerat felfritt sedan dess, men så i våras drog då denna kvalitetsapparat sin sista suck. Männen (det var nog män) som en gång i tiden ansvarat för det hela gick i pension någon gång under 80-talet och sedan dess har den varit helt föräldralös.

Panik utbröt – vem skulle fixa den här biffen? Skulle medborgarna bli utan sändning? Demokratin stod på spel! Nåväl – en av våra medarbetare fick göra ännu en nödutryckning. Han låg hemma i sjuksängen och beordrades av en desperat chef att göra sitt yttersta (demokratin stod ju på spel!). 

Eftersom organisationen kring närradioutrustning tillmestadels byggde på myter, legender och rykten från fornstora dar blev det till att resercha en smula. Det fanns inga kontaktuppgifter att finna (förutom ett växelnummer till en ej närvarande vaktmästare) så halva myndighetssverige blev under dagen påringda, allt för att rädda demokratin i radio.

Det gällde alltså att reda ut ansvaret kring den sändare som skickar ut Kommunfullmäktigeledamöternas röster i etern. Telia, som installerat grejjerna en gång i tiden (när de hette Kungliga Telegrafverket, typ) hänvisade till Terracom, som vid nån fusion på nittiotalet blivit pålurade radioavdelningen. Terracom hänvisade varmt till Post- och telestyrelsen (eftersom de inte håller på med sån här gammalt teknik längre). Post- och telestyrelsen var svarslösa. Till slut, framåt eftermiddagen, landade ärendet hos en pensionerad ljudtekniker som visste att berätta att det hela nog hade nåt med ISDN att göra.  Det var läge att ge upp.

Febrig och utmattad, uttorkad och medfaren, uppgiven och gråtmild så ringde då till slut telefonen. Av någon underlig överjordisk anledning så ringer radioteknikern från Närradion. Utan att meddela någon har han lyckats nästla sig in i det bevakade stadshuset, upp på läktaren där hela härligheten tronar och lyckats laga de felande komponenterna. Han har också lyckats hitta den person som ägnat en hel sjukdag åt att finna honom. Man häpnar.

Sensmoral: Om du startar något – se till att det finns någon som vill och kan förvalta det när du inte finns där längre.

 
Här är Knappen          Den NYA utrustningen